Miljö - Ekologi och livets principer

» Startsidan miljö
» Se mer utförlig text om Ekologi och livets principer

Begreppet ekologi dvs. förhållandet mellan planetens naturresurser och planetens innevånare, det begreppet behöver vidgas vi kanske istället skall tala om ”livssystemet”. Vad är då ”livssystemet”, jo det handlar om invånarnas inbördes förhållanden och deras förhållanden till miljön, detta system omfattar alla livsformers inbördes förhållanden.

I ”livssystemets” är det inte så att enskilda varelser inte är viktiga. Tvärtom. Det faktum att enskilda varelser är viktiga visas av att man i varje enskilt beslut alltid lägger störst vikt vid hur livssystemet påverkas. Man kan säga att livssystemet underbygger allt liv, och varje varelse, så att det kan fungera på optimal nivå. Genom att inte göra något som kan skada livssystemet visar man att varje varelse är viktig. Inte bara de enskilda som har status, inflytande eller pengar. Inte bara de enskilda varelser som har makt eller är stora eller antar sig ha större medvetenhet om sig själva. Alla arter, alla livsformer, i systemet. Människan börjar komma farligt nära en punkt när vi inte längre kan uppleva ”livet som vi gör nu”. Och det beror just på att människan framhärdar att alla andra arter skall ska underordna sig behoven och viljan hos en art. Den art som är människan och inte ens alla medlemmar av den arten, utan bara ett antal. Inte ens det stora antalet människor (vilket åtminstone hade inneburit något slags logik), utan ett mycket litet antal, dvs. de rikaste och mäktigaste.

Hur kan då livssystemet fungera när alla arters behov behandlas lika? Alla behov behandlas lika, men behoven i sig är inte lika. Det är en fråga om proportion, om jämvikt. Alla livsformer i det vi här kallar livsystemet har behov som måste tillgodoses om de fysiska former som både skapar och upprätthåller systemet skall överleva. Dessa behov är inte desamma eller lika, vad beträffar de krav de ställer på själva systemet.

Vi kan ta två exempel på de livsformer vi kallar ”träd” och ”människor” Uppenbarligen kräver inte träd lika mycket ”daglig omvårdnad” som människor. Deras behov är alltså inte lika. Men de har ett inbördes förhållande. Det vill säga att den ena livsformen är beroende av den andra. Lika stor hänsyn måste tas till trädens behov som människornas behov, men behoven är i sig inte lika stora. Men om människan struntar i en livsforms behov så gör människan det med risk för sin egen överlevnad. Träden tar koldioxid ur atmosfären och avvänder kolet i denna atmosfäriska gas för att bilda kolhydrater – vill säga för att växa. (En växt, även rötter, stjälk eller stam, blad – till och med trädens nötter och frukter – utgörs till största delen av kolhydrater.) Samtidigt frigörs koldioxidens syre av trädet. Man kan säga att det är trädets ”avfall”. Människor å sin sida, behöver syre för att överleva. Utan träd som omvandlar koldioxiden – vilket det finns gott om i atmosfären, till syre – som det inte finns lika gott om – kan inte människan överleva som livsform. Vi släpper ut koldioxid, som träden behöver för att överleva, där finns en balans. Den ”syretillverkningsfabrik” vi kallar för Amazonas regnskog kan på kanske två- eller tretusen år återgå till sin forna kapacitet att balansera vår atmosfär, ändå skövlar vi tusentals hektar varje år. Vi skövlar skogen för att frigöra betesmark för att föda upp köttdjur som sedan slaktas och äts upp. Djuruppfödning påstås ge bättre inkomster för regnskogens ursprungsbefolkningar. Allt det här påstås alltså handla om att göra området produktivt, det är inte produktivt att urholka livssystemet. Det gäller att balansera livssystemets totala behov därför att ingen livsform i systemet kan överleva om själva systemet förstörs. Människans föreställning om att jorden finns till för att kunna exploateras av den dominerande livsformen måste förändras. Människan måste förändra sin inställning till vilka vi är i förhållande till miljön och allt som finns där.

Livet följer tre grundläggande principer: funktionalitet, anpassningsbarhet och fortlevnad. När det närmar sig funktionalitetens yttersta gräns – när det inte kan fungera länge till på samma sätt – då anpassar det sig. Livet på jorden står i begrepp att anpassa sig. Det kan inte fortsätta på samma vis. Något måste förändras, och kommer att göra det., Livet kommer inte att svika livet. Det kommer att anpassa sig. Denna anpassning kan ta sig formen av att livet förändrar sig dramatiskt från hur vi nu är vana vid att det är och då har vår civilisation sett sina bästa dagar (och mycket pekar redan i den riktningen), eller så kan anpassningen ta sig formen av en fullständig transformering av vår planet där vi först och främst tar hänsyn till livssystemet, det system som omfattar alla livsformer inbördes förhållanden.