Att avsätta en procent till bistånd är ett anständighetskrav för ett rikt land, detta är Befolkningspartiets grundinställning. Bistånd skall ges på så sätt att man frågar mottagaren vad de behöver, bistånd skall inte ges i form av ”allmosor”, givare och mottagare skall i samförstånd besluta om vilken typ av hjälp som mest gagnar mottagaren. Hjälp skall ges i form av självhjälp, det vill säga att det är bättre att lära någon som är hungrig att fiska, istället för att ge honom/henne några fiskar. Hjälp skall alltså ges på ett sådant sätt att man skapar oberoende inte ett beroende.

Biståndpengar skall inte stoppas i koruppta  politikers fickor, svenska skattebetalares pengar skall inte användas till att bekosta den styrande elitens lyxkonsumtion, vilket vi sett många exempel på genom åren. Sida som organisation lämnar mycket i övrigt att önska i många av de biståndsprojekt de är involverade i görs ingen utvärdering av den effekt biståndet har. När och om Befolkningspartiet får något att säga till om kommer vi att se till att biståndet blir ”vassare”, vi kommer att se till att hjälpen hamnar där den verkligen gör nytta. Sida konstaterar själva i en genomgång av sina utvärderingar att de inte säger mycket om effekterna på de övergripande målen som fattigdomsbekämpning och att projekten inte i särskilt hög utsträckning involverar fattiga människor.

De flesta inser att det finns angelägna katastrofinsatser eller stöd till grupper som arbetar för demokrati i diktaturer som alltid kommer att vara svåra eller omöjliga att organisera och genomföra på ett utvärderingsbart sätt. Dessa utgör dock enbart en liten del av det svenska biståndet. Många projekt har istället karaktären av seminarieserier där svenskar åker på dyra resor för att berätta om personaladministration för serbiska ministerier, om makroekonomiska prognoser för det ryska finansministeriet, om etik för journalister i Thailand eller för att spela teater i Mellanöstern och Sydafrika.

Flera länder, exempelvis Nederländerna och Danmark, har tagit konsekvenserna av detta och har istället kraftigt ökat det bistånd som ges i form av riskkapital i samarbeten med företag. I dessa projekt kan man åtminstone se om investeringen bär sig själv och överlever. Vidare är det lätt att identifiera i vilken mån de ger jobb åt fattiga människor. Därmed är dessa investeringar ofta betydligt mer utvärderingsbara än nästan alla Sidas projekt. En omfattande empirisk forskning har svårt att belägga effekterna av tidigare biståndssatsningar på övergripande utveckling och minskad fattigdom. För många har det framstått som ett mysterium. Om man bara gör saker som man aldrig kan veta om de fungerar, så kan man inte räkna med någon större effekt.

Världens fattiga har ingen röst i Sverige. Det är den enda rimliga förklaringen till att det mesta av Sveriges hjälp till världens fattigaste ges på ett sätt som på andra områden kallas kvacksalveri. Detta är ett allvarligt svek mot dem i världen som vi minst av alla har råd att svika, detta accepterar inte Befolkningspartiet.

I ett större perspektiv så är det så att om man undanröjer fattigdomen i världen så skulle orsaken till att många krig startas undanröjas. Krig startas ofta på grund av att någon eller några har något som någon annan eller några andra vill ha, delar man rättvist med sig av jordens tillgångar och resurser så eliminerar man problemet, det kan knappast vara så att en minoritet av jordens befolkning skall kontrollera och konsumera merparten av jordens tillgångar och resurser. Det är en moralisk skyldighet som den rika delen av världen har gentemot den fattiga att utrota fattigdomen.

Eftersom människors nuvarande incitament är förknippade med att samla på sig av allt som världen har att erbjuda befinner sig världen i olika stadier av kamp.

Enormt stora delar av jordens befolkning kämpar fortfarande för sin överlevnad. Varje dag är fylld av otrygga stunder och desperata åtgärder. Intellektet sysselsätter sig med grundläggande och livsviktiga frågor. Kommer det att finnas tillräckligt med mat? Finns det någonstans att bo? Kommer vi att frysa? Fortfarande bekymrar sig ofantligt många människor varje dag över dessa frågor. Tusentals dör varje månad bara för att de inte har får någon mat.

Ett mindre antal människor känner sig någorlunda förvissade om att deras basbehov kommer att bli tillgodosedda. Men de kämpar för att skaffa sig något mer – en smula trygghet, en liten men skaplig bostad, en bättre morgondag. De arbetar hårt och grubblar oroligt över om och hur de någonsin ska ”komma framåt”.

Sedan finns det en liten grupp människor som har allt de någonsin kan önska sig – och allt som de båda andra grupperna önskar att de hade. Men intressant nog är det många i den här sistnämnda gruppen som fortfarande vill ha mer.

Deras tankar kretsar kring hur de skall behålla allt som de skaffat sig och hur de ska öka sina tillgångar. Det finns tillräckligt med resurser i världen för att tillgodose alla människors grundläggande behov, men som det nu är kontrollerar och konsumerar en minoritet av jordens befolkning merparten av planetens resurser och tillgångar, det kanske är dags för en rättvisare fördelning.

Oförmågan att se någon annans lidande som sitt eget är det som gör att lidandet får fortsätta. Åtskillnad föder likgiltighet och falsk överlägsenhet. Enhet skapar medkänsla och sann jämlikhet.

Befolkningspartiet vill:

• Höga krav för redovisning av biståndspengar.
• Vi kräver en lagstiftning där minst 80% av Insamlat belopp verkligen hamnar hos de hjälpbehövande.
• BP vill att organisationerna som arbetar med bistånd ska använda öppna siffror och balansräkningar där människor enkelt kan ta del av hur mycket som går till Bistånd och till Administrativa konstnader etc.